För närvarande mår jag inte lika kanon som förut.
För närvarande så går inte allt lika bra som innan.
För närvarande så är jag död för denna värld.
I alla fall för ett tag, tills solen åter gått upp.
Det är inte att jag mår dåligt, eller att allt är hemskt.
Men jag har en så
äcklig känsla i bröstet, som ett stort svart hål.
Ett hål som jag inte vet hur jag ska kunna fylla just nu.
Allt har varit så bra upp till nu, det har varit helt underbart...
Jag vill klara mig ur det här!
Och det är inte ensam.
Kärlek är ett dubbeleggat svärd.
Det kan vara så underbart, men även göra så jävla ont.
Jag ber om ursäkt för min negativitet och allt ledsamt jag skriver.
Det är bara något som hjälper mig att bearbeta alla starka känslor som strömmar
igenom mitt sinne. För även med ett leende på mitt ansikte, på min yttre mask,
så kan sanningen i mitt inre vara mycket mörkare, mycket kallar, och mycket mer outhärdlig än så.
Jag är lyckligt lottad, jag har fina vänner, en fin flickvän, och en mycket fin familj.
Jag har något som många kanske inte har.
Men trots det kommer alltid tuffa tider, och man får helt enkelt lära sig stå fast och stark.
Även om det inte är så himla lätt alla gånger.
Hoppas jag står kvar i morgon, och dagen efter det.
Snuff out
